Jag försöker fånga din blick men du är så suddig i konturerna och dina ögon envisas med att se bort
Det är bara när jag är för full,
som jag pratar med dig.
Missförstå mig inte, är du snäll.
Tänk att när vi först sågs gick du mig förbi och kunde det inte bara fått vara så?
Du gör mig så förbannad.
Nej, frustrerad.
Det är något inom mig,
som bubblar och fräser.
Jag skulle ju inte bli som dem.
Varför, varför,
låter jag dig hållas?
Dina ord ekar i mitt huvud,
och mina svar sitter fast på tungan.
Men här finns det bara ett koncept och bakom det eviga leendet växer den namnlösa ångesten sig större
Jag drömmer så konstigt.
Vaknar mer än jag somnar,
och ringarna under ögonen är
blåare nu än förr.
Det är som om dubbelmoralen
avspeglas i de två världar
mitt sinne delas av.
Det är så mycket mer bakom.
