Tänk att när vi först sågs gick du mig förbi och kunde det inte bara fått vara så?

Du gör mig så förbannad.

Nej, frustrerad.

Det är något inom mig,
som bubblar och fräser.

Jag skulle ju inte bli som dem.

Varför, varför,
låter jag dig hållas?

Dina ord ekar i mitt huvud,
och mina svar sitter fast på tungan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0