Det är mig du äter lunch med och det betyder säkert ingenting men det är fint ändå
Tänk att det aldrig slutar
bli klyschigt.
Det där som alla har känt.
Känslan i magen,
det ofrivilliga leendet.
Fnittret.
Jag kan komma på mig själv
med att flina rakt ut i luften.
Fast någon annan
sitter bredvid och gråter.
Kommentarer
Trackback
