Nu var det ett tag sen igen men du minns och du frågar och jag svarar och du har slutat med stora bokstäver för att verka mer avslappnad och jag gör likadant
Och jag vet inte varför,
men det har blivit en trygghet.
Ett litet sus i magen,
ett hej och nu vet jag lite mer igen.
Vi är vänner på distans,
nu, då och kanske sen.
Jag vet ju att sånt här går över men nu tycker jag att det har gått lite för lång tid
Du är där ibland, dyker upp i kulisserna.
Jag har slutat vänta mig att du ska vara där,
slutat förbereda mig för när det händer.
Men det betyder inte, att jag inte bryr mig.
Det betyder inte, att jag inte ser dig.
Det betyder inte, att jag inte längre håller andan
när du släpper fram håret.
Varför är du fortfarande så jävla intressant?
