Vi kanske aldrig blir mer än såhär men du ska veta att jag hoppas
Och han som alltid annars
sovit med ryggen mot mig,
vände sig plötsligt i sömnen
och borrade in ansiktet
i min halsgrop.
Jag flyttade mig inte
en millimeter,
fastän jag låg så
obekvämt.
Jag bara log.
Kommentarer
Trackback
