Handens lena yta minns hur den rufsade till till bakhuvud, bara lite i förbifarten som att den egentligen inte brydde sig
Göm mig i ditt mörka hår,
kom så nära att det bränns.
Jag kallar dig Kärleksateisten,
för du vet inte hur det känns.
Kommentarer
Trackback
