Ibland får jag lust att ropa något efter dig, något kryptiskt, eller kanske bara något alldeles överdrivet sant, bara för att få se den där rynkan mellan ögonbrynen och kanske röra den

Du gav mig en kram idag.
En extra lång.

Men innan jag hann reagera över det,
hörde jag dig säga,
att du läst nått om kramar.
Om nån fånig teori.

En teori bakom kramar.
Bakom hur länge de borde hålla.

3 sekunder, sa du.

Du ser människor som expriment, va?
Men ändå.

Våra kinder möttes ett ögonblick.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0