Något han säger får mig att rycka till och tänka på dig igen, det är så likt men ändå inte riktigt detsamma och jag vet ju att det här är fel

Och lördagen var säkert hur fin som helst,
Men i fel armar och mot fel bröstkorg.

Storhetsvansinne och saknad i ett.

Hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0