När jag går med dig och möter någon jag känner växer hela jag och jag undrar om det syns hur stolt jag är
Och fastän det skrämmer mig mer,
mer än något annat,
kan jag inte låta bli att fastna.
Inte låta bli att möta din blick.
Det är som en skräckfilm,
som kudden som får ligga i famnen.
Det är som att springa över vägen,
fastän det kommer bilar.
Det är som att ringa på en låst dörr,
eller tända en trasig lampa.
Jag bara måste,
trots att jag vet att det är dumt.
Precis som du sa.
Kommentarer
Trackback
