Om man ändå kunde höra tonen på skrivna ord, förstå tanken bakom varje konstaterande och bara krypa upp i din famn lika lätt som i alla andras
Stirrar på en växande hög med måsten.
Jag sa att jag behövde göra något annat,
tänka något annat.
Någon sa, Ta tag i ditt liv, gör det du måste!
Men det verkar inte räknas,
att låsa in sig och försöka.
Det slutar ändå med sorglig musik
och tankar som flyger.
Jag tappade fokuset nånstans längs med vägen,
och när jag sprang tillbaka hade någon redan stulit det.
Kommentarer
Trackback
