Vill med desperat förtvivlan förstå inställningen bakom den där förnekelsen som de båda tycks brinna så starkt för men jag är ju redan i lågor av något annat
Släpp in mig i er tro,
klipp av mina nerver,
sänk min hjärtfrekvens.
Ge mig en dröm utan dig,
bygg en tro baserad på sanning.
Le då.
Nej, med ögonen.
Så de glittrar.
Men det går inte.
Klart det gör.
Nej.
Varför?
Han tog det.
Tog vad?
Glädjen.
Hur?
Han gick hem.
Det är bara mentalt och banalt.
Kommentarer
Trackback
