Jag hade glömt att jag inte hade glömt dig

När jag såg dig där igen,
var det som att tiden stått still.

Tre månader,
inte ett ord.

Det räckte med en kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0