En dag ska jag våga fråga om vi kanske kan vara varandras på riktigt snart

Jag minns att det snöade,
att vi stod under en gatlykta.
 
Men mest minns jag dig,
ditt leende,
dina läppar,
ditt skratt,
mina fjärilar,
vår kyss.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0