Förlåt men nu är det faktiskt så att jag tycker om dig
Och jag försöker förklara,
jag försöker sätta ord
på all förvirring.
Men du förstår inte
vad jag säger,
eller så
vill du inte förstå.
En dag ska jag våga fråga om vi kanske kan vara varandras på riktigt snart
Jag minns att det snöade,
att vi stod under en gatlykta.
Men mest minns jag dig,
ditt leende,
dina läppar,
ditt skratt,
mina fjärilar,
vår kyss.
Desto mer jag frågar desto mer frågor uppstår, frågor du inte tycks ha några svar på
Vet du vad jag ångrar mest
med den där kvällen,
då jag gick hem med honom istället för med dig?
Att sedan den kvällen är inte
min senaste kyss från dina läppar längre,
och jag vet inte om den
någonsin kommer bli det igen.
Och det är synd.
