Jag är ju bara rädd för att bry mig, det är därför jag tar avstånd fattar du väl
"Jag letade efter dig ett tag
men sedan sa de att du
redan försvunnit.
Så då gick jag hem."
Skrev du.
Hade jag vetat att du
tänkte leta efter mig,
hade jag stannat.
Svarade jag -
inte.
Men jag tänkte det,
och ångrade genast
var jag istället
spenderat natten.
Det är mig du äter lunch med och det betyder säkert ingenting men det är fint ändå
Tänk att det aldrig slutar
bli klyschigt.
Det där som alla har känt.
Känslan i magen,
det ofrivilliga leendet.
Fnittret.
Jag kan komma på mig själv
med att flina rakt ut i luften.
Fast någon annan
sitter bredvid och gråter.
