Fastbränt på näthinnan finns en vit rygg som badar i blått månljus
Jag tror att du tappade masken,
Ett frustrerat skratt,
för plötsligt såg jag dig.
Du säger att dina ögon ljuger,
men blänket var det ärligaste jag sett.
Glansiga, panikartade, irrande blickar.
Jag fångar och håller kvar.
Ett frustrerat skratt,
ett sjävföraktande leende.
Jag tror att du tappade masken.
Kommentarer
Trackback
