När benen stannar kvar trots att det regnar
På andra sidan fönstret sitter du,
obekymrad.
Gult ljus, det bländar nästan.
För där står jag, i regnblött hår
och förtvivlan i blicken.
Min mun kanske var lite öppen.
Och från mitt rum kunde jag
se ditt bakhuvud.
Musiken var dyster,
träden skymde sikten.
Men jag tror att du log.
Åt någon annan.
Kommentarer
Trackback
