När låttexterna sätter ord på det som inte går att förklara.
Om du undrar varför vi aldrig stöter på varandra, för när jag ser dig min vän,
då kommer allt tillbaks igen. Andas, jag kan inte andas,
för du ser för bra ut i svart, svart lugg. Kom inte närmre.
Hjärtat, huvudet, fingrarna, kroppen.
Det handlar om dig. Jag skriver om dig. Snälla, kom närmre.
Och fastän jag börjar från början, så vill du aldrig släppa taget om mig.
Jag blir aldrig mer densamma som förut.
För trött för att dölja, det måste vara uppenbart.
Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.
Spelar det nån roll? Nej kanske ingen. Kanske allt egentligen.
Det gör ont att veta, men lika ont att undra.
Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid.
Inte nu, kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nått gott.
